Med elbil till alperna – irrfärden fortsätter mot Karlovy Vary

Efter att ha bränt av dom två största skidanläggningarna i Sauerland var det dags för oss att dra vidare. Vi slog in Karlovy Vary på bilens gps. 45 mil mer eller mindre rakt österut. Varför då kan man undra, vad har Skitrotter i Böhmen att hämta?

Karlovy Vary eller Karlsbad som staden heter på tyska är en Tjeckisk gränsstad och en berömd kurort. 50 000 innevånare. Staden finns på UNESCO’s världsarvslista.

Här kan man bada i varma källor och dricka brunn. Det lockar så klart. Och det faktum att stora delar av James Bond filmen Casino Royale spelades in i staden lockar också. Staden huserar ett ansenligt mängd lyxiga spahotell.

Men det som lockar vårt intresse mest är det faktum att man hittar Tjeckiens största skidområde, Klinovec två mil norr om Karlovy Vary.

Om man är på väg till alperna så kan det tyckas lite oortodoxt att köra 45 mil tvärs Tyskland i istället för 65 mil söderut.

Men vi tog en för laget.

Ni vet ju nu (efter skidtrotters irrfärder del ett) att det finns skidåkning värd att bromsa in för halvvägs ner om man ämnar angöra alperna via A7* eller A5.

Det vi ville ta reda på, var om samma sak gällde om man körde den östra sträckan från Rostock ner till Österrike via A9. Dessutom är vi nyfikna av oss.

**A står för Autobahn

Tjeckien har gått om Sverige som störloppsnation

Det måste finnas en förklaring. Kanske fanns den i Klinovec?

Färden mot gränsen var tämligen odramatisk. Vi stannade efter någon timme i Bad Hersfeld och laddade fullt, och sedan blev det A4:an i snabb takt två timmar innan nästa laddning.

Färddatorn indikerade att vi hade ladd nog för att ta oss till slutmålet i Tjeckien. Det visade sig vara ett stort misstag. När man kör elbil i Tyskland ser färddatorn ut som en julgransbelysning, det finns laddstationer precis överallt.

När vi närmade oss gränsen österut så glesade det ur markant för att slockna helt när vi kom in i Tjeckien. Jag fick faktiskt lite laddångest.

Vi kom i alla fall fram till vårt hotell i centrala Karlovy Vary även om bilen gick på en fas sista milen.

I andra änden av staden fanns tydligen en mack som kunde erbjuda ladd, men ingen HPC. Vi bestämde oss för att checka in och äta kvällsmat för att sedan åka ner och sätta oss vid macken en stund. Ett måste för att ha nog med el att ta oss fram och tillbaka till backen under morgondagen.

När man sitter vid en mack i Tjeckien kl 23 på kvällen fast man är framme och bara vill lägga sig så saknar man faktiskt en förbränningsmotor som går att tanka på någon minut. Fast bara då.

Tips, ladda fullt innan ni lämnar Tyskland

Vintern visade sig vara helt rätt tid att besöka denna stad. Inte mycket folk, massor lediga hotellrum, billigt och hög standard. Vi checkade in på ett litet boutique hotell med en bra restaurang för långt under 1000-lappen. Åtta rum och vi var enda gästerna.

Vi tog en tidig frukost vår vana trogen, sedan satte vi oss i bilen dom få milen upp i bergen till Klinovec. Vi tog kortaste vägen till den västra sidan av berget, där den nyaste liften finns. En stor grusparkering och en modern fyr-stolare med bubbla från 2014.

Klinovec eller Keilberg som det 1244 meter höga berget heter på Tyska stoltserar med 19 liftar.

Flest i Tjeckien.

Fallhöjden 481 meter, är överklass med svenska mått mätt men räcker bara till en sjundeplats i Tjeckien. Vår första lift för dagen, Prima Express var ordentligt lång (2168m) och tog oss hela vägen upp till toppen.

Hela berget är skogbevuxet, inget kalfjäll i sikte.

Känslan, som att befinna sig i ett Järvsö på steroider. Klinovec och det närliggande Fichtelberg på andra sidan gränsen i Tyskland är dom högsta topparna i området. utsikten är trots avsaknaden av kalfjäll härlig.

Böhmen är vackert

På toppen möter vi flera liftar som kommer upp från alla väderstreck. Vi tar backarna i tur och ordning. Backarna är bra och långa. Backarna i öster håller samma klass som skidåkningen i centrala Åre och det finns ett par backrestauranger som ser lovande ut.

Vi kör på utan fika och försöker hitta vägen till Tyskland. Dom båda bergen är nämligen ihopkopplade på samma liftkort och det går att åka skidor både i Tjeckien och Tyskland samma dag på samma liftkort, totalt 25 liftar.

Den tyska orten Oberwiesenthal med Fichtelberg var en gång i tiden DDR’s största skidort, med kabinbana och allt.

En plats för den kommunistiska partieliten att frottera sig på när det begav sig.

En av världens äldsta liftar i drift

Kabinbanan som tar 40 personer är från 1924, Tysklands äldsta och en av dom äldsta skidliftarna i världen fortfarande i drift. Den var i alla fall jag lite sugen på att testa.

På liftkartan ser det ut som att systemen hänger ihop i dalen, man borde kunna ta skidorna på axeln och promenera över gränsen. Men det stämmer inte. hur vi än försöker landar vi i samma gamla stollift i botten. Så nära men ändå så långt borta.

Vi djupstuderar pistkartan på toppen och inser att den har vissa drag av karikatyr, något som så ofta kännetecknar just pistkartor. Vi noterar att det finns en gratisbuss som kopplar ihop dom båda ländernas liftsystem. Den går från norra delen av berget och vi bestämmer oss för att hitta dit.

En till synes ändlös transportväg tar oss med knapp styrfart runt berget till norra delen och ett område som heter Neklid. Det visar sig vara den äldsta delen av Klinovecs skidområde och det mest genuina. även om liftarna är gamla så är skidåkningen riktigt bra.

Genuint så det förslår

Här blir vi hängande. Inte bara på grund av att backarna är suveräna och utsikten milsvid. På toppen där liftarna möter busstationen finns en genuin bistro som serverar tjeckisk buffé och öl. 27kr glaset. I Norge kostar motsvarande runt 150kr.

Efter några åk i solen och en riktig tjeckisk pilsner (om än serverad i plastglas) övervägde vi om det var värt att hoppa på bussen för att ta oss över gränsen till Tyskland och den 100 år gamla kabinbanan som lockade. Vi kom fram till att det fick stå över till en annan gång.

Vägen tillbaka till parkeringen är en riktig “valley run” men bred och väl preparerad. Vid bilen försökte vi komma på vilken skidort vi varit som påminde om känslan av dalen som omgav oss, vi enades om Taos New Mexico.

Även om vi var nöjda för dagen, så kan jag meddela att skidorten håller högre klass än allt annat i Sverige utanför Åre. Med skandinaviska mått håller skidområdet topp tre. En barnfamilj kan lätt spendera en vecka här och trivas. Dessutom är det billigt, mycket billigare till och med.

Bättre skidåkare som gillar pist kan absolut stanna till ett par dagar. Vintrarna i Böhmen är kända för att vara torra och kalla så den som är ute efter lössnö är nog ute i ogjort väder.

Övernattning i Karlovy Vary

Skidåkning i Klinovec kombinerat med övernattning i Karlovy Vary borde vara ett självklart stopp för den som väljer att åka till alperna genom östra Tyskland.

Men, efter drygt två månaders skidåkning i Sverige och Norge med tre mjölkstopp på vägen så drog alperna mer än den 100-åriga kabinbanan och ännu en dag med billig tjeckisk öl. På vägen ner från bergen tog vi ett ordentligt laddstopp på macken i Karlovy Vary, passade på att ta en stadspromenad, dricka brunn och en sen lunch i världsarvsstaden.

Vi måste fortsätta söderut. Klockan var två på eftermiddagen när vi satte oss i bilen och lämnade Tjeckien med sikte på Kufstein i Österrike.

Vi hade liftkort som väntade nästa morgon i SkiWelt så det var bara att ge sig av. 40 händelselösa mil senare var vi framme vid gränsen.

Kvällsskidåkning med afterski i Tyskland 40 mil längre söderut

Vår vana trogen hade vi bokat boende för natten under irrfärden. Valet föll på gasthof Ochsenwirt i den tyska gränsbyn Oberaudorf. Därifrån var det bara 25km kvar till liftarna i Söll som var morgondagens mål.

På den tyska sidan gränsen låg hotellpriset under hälften av motsvarande kvalitet i Österrike, smart val. Döm av vår förvåning så låg vårt hotell på gångavstånd från en kvällsöppen skidlift. Vi kunde inte hålla oss.

Det visade sig att Hocheck som anläggningen heter erbjuder en av Tysklands längsta pister för kvällsskidåkning. Visst älskar man den speciella känslan med en upplyst backe på kvällen? Det gör i alla fall vi. Dessutom så var vi ute på ett mission, ännu en backrestaurang att besöka för vårt Skitrotter öl index. Vi kan meddela att på Hirschalm kostade halvlitern 49kr.

Det här är andra delen av berättelsen om vår odyssé med elbil genom Europa. Del ett hittar du om du klickar här

Irrfärden fortsätter mot nya mål, glöm inte att teckna dig för vårt nyhetsbrev nedan så missar du inget.