De senaste åren har det varit extra tufft att satsa på alpin skidåkning i Sverige. Eller att vara supporter för den delen. Många åkare lägger av i förtid då förutsättningarna att nå framgång saknas med den ordning som idag råder hos Svenska skidförbundet. Vi behöver en omstart och lösningen finns bara man lyssnar på skidåkarna
Detta är en krönika och består av redaktörens egna åsikter
60 miljoner kronor i den alpina budgeten, 37 av dessa allokerade till landslaget. (siffrorna redovisade av Generaldirektör Pernilla Bonde på digitalt möte den 5:e december 2024) Det räcker tydligen till tre åkare, resten får betala själva i olika mån.
Inga pengar och inget förtroende.
Vi har nått botten
Gamla alpinister med glödande alpinhjärtan känner förtvivlan över läget för sporten, våra åkare och kommande framtidshopp.
För att inte tala om hur dom aktiva känner sig. Skitrotter får ofta frågan när jag träffar på skidåkare ute i backen, hur vänder vi det här? Jag får också höra många åsikter och sanningar. Själv funderar jag ofta på hur man kan reboota det svenska alpina systemet.
Som det är nu kan man likna Skidförbundet med historien om Facit. En gång världens bästa och största tillverkare av räknemaskiner, innan datorerna tog över. Omvärlden förändrades men Facit fortsatte med sina analoga räknemaskiner. Konkurrenterna åkte åttor runt fabriken i Åtvidaberg, bokstavligen.
Precis som det Svenska landslaget som en gång var världens största och bästa. Förbundet sitter fast i gammalt tänk och i gamla strukturer. Alpinsverige behöver en omstart.
Definitionen av Svensk alpin skidåkning
Först och främst måste vi bestämma oss för vad det är vi pratar om här.
Alpin skidåkning som tävlingsidrott. En individuell sport med och av individer som utför individuella prestationer. Alpin skidåkning består av fyra grenar.
Röda och blå käppar, först ner vinner. Rå racing i sin renaste form. Alpin skidåkning går ut på att ta sig ner för berget, snabbast av alla i ett tvingande spår, och på tid.
För att bli en vinnare måste du träna under lång tid, mer och smartare än dina motståndare. Du måste vara i fysik och psykisk toppform. Detta är speciellt viktigt för den som är på väg upp.
För att komma ikapp den bästa i världen behöver du helt enkelt träna mer än den som redan är där. Du behöver börja i tid. Alpin racing kräver inte bara att individen är i toppform, tävlingsutrustningen behöver också vara det. Du måste träna i utmanande terräng och i utmanande före.
Och inte minst, befinna dig i en miljö som är harmonisk.
Ju mer varierande och ju mer likt dina träningsförutsättningar är tävlingsarenan du kommer till, desto större chans har du att lyckas. Alpin racing kostar pengar, det är dyrt.
För att har möjlighet att bli bäst i världen så behövs det ekonomiska resurser, Alpin skidåkning är inte för alla. Det är ett faktum.
Det finns många andra alternativa skidgrenar för den som bara vill åka skidor och vara med och leka i backen. Men det är inte dom företeelserna vi pratar om här.
Alpin skidåkning kräver mer än bara entusiasm, tyvärr.
Alpin skidåkning har mer gemensamt med andra individuella idrotter som golf och friidrott än med lagidrotter som fotboll och ishockey. Därför måste även organisationen kring idrottaren se annorlunda ut.
Vi måste riva murarna och börja om från början
I alpinsverige finns det ett vi och dom. På ena sidan förbundet med styrelse, stab och landslagsledning.
Dom, som sitter innanför murarna i försvarsställning på högborgen i VM-arenan och i Falun. Utanför, på andra sidan muren står vi andra.
Pöbeln, supportar, aktiva och “ambitiösa föräldrar*”. Skriker tyst och knyter nävarna i fickorna. Uppe på muren står landslagsledningen, beredd att hälla tjära på dom nedanför.
Den som talar emot och uttrycker sin mening blir bannade och utestängda genom subjektiva beslut och uttagningar. Beslut som inte ens kommuniceras, det råder radiotystnad. Det är en osund kultur och det behövs en revolution för att förändra den.
Vi behöver riva muren och bygga upp organisationen från grunden
Det kommer att bli den nya alpina chefens uppgift.
Med tanke på dom kompetenta personer som sökt, men fått besked att dom inte är aktuella, får man anta att den som snart får den äran, också har förmågan att göra dom förändringar som krävs.
Det räcker inte med att sparka dom två högsta tjänstemännen, vilket redan är gjort. Kulturen är etablerad på djupet.
Här behöver göras rent hus
Alla tjänster och funktioner måste ifrågasättas och utvärderas.
Vad måste vi göra för att bli bäst i världen?
Vad behöver vi för funktioner för att lyckas med det?
Vilka strukturella förändringar behövs för att få Svensk alpin skidåkning på banan igen?
Har vi inte rätt personer på rätt plats så behöver dessa bytas ut. Skitrotter har haft örat mot marken ett tag och lyssnat på vad som sägs utanför murarna på högborgen i målområdet.
Vad kan man göra då?
Alpinsverige behöver en tydlig plan. En plan med tydligt färdriktning. Ett första steg är att
Sätta individen i fokus
Vad är bäst för åkarna, dom som tillhör världseliten idag, dom som knackar på dörren och dom som kommer i morgon? Svensk alpin skidåkning måste handla om åkarna, inte om tränarna, ledarna eller några andra.
För att lyckas i en individuell idrott behövs ett starkt team kring idrottaren. Lite raljerande brukar det heta att det finns gott om “ambitiösa föräldrar” inom alpin skidåkning.
Fakta är att familjen är en oerhört viktig förutsättning för att en åkare skall lyckas inom individuell idrott, så även alpin skidåkning. Familjens engagemang är ofta helt avgörande för att åkaren skall lyckas.
Åkarens behov måste stå i centrum. Det är inte “ambitiösa föräldrar” det handlar om, det är engagerade föräldrar. Dom är oerhört viktiga för åkaren igenom hela karriären. Engagerade föräldrar utgör ryggraden i Svensk alpinskidåkning.
Engagerade föräldrar är en resurs som måste tas tillvara. En engagerad förälder är dessutom påtalande ofta en före detta tävlingsåkare som besitter kunskaper om sporten och vet vad som krävs.
Familjen utgör en vital del av teamet kring åkaren. Möjligtvis upplevs en engagerad förälder som ett hot för dom som befinner sig innanför muren på högborgen. Det är i så fall en inställning som måste förändras.
Skitrotter kommer att återkomma med fler konkreta förslag så snart den nya alpina chefen är på plats.
Har du som läser egna tankar och idéer?
Håller du med Skitrotter eller håller du emot? Dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet nedan. Eller skicka ett PM till oss på Facebook om du vill vara anonym.
**ambitiösa föräldrar. Enligt den alpina kartläggningen förbundet nyss genomfört utgör dom tydligen ett av de största hoten mot Svensk alpin skidåkning, enligt vissa intervjuade.
Subscribe to our newsletter!
Att det är som det är, är inget nytt. Utövaren har aldrig stått i centrum för ett förbund. Det har väl alltid handlat om vi å dom. Det är därför som jag aldrig haft önskan att utöva min idrott i ett förbunds regi. Drömmen har istället varit att köra mitt race, och ta mina egna beslut, som Pro Skier!🤠
Du har många kloka kommentarer i det du skriver. Jag håller med om att fokus måste ligga på den aktive, att det sedan finns en “stöttande” familj bakom är i det närmaste en självklarhet. Om det finns en tydlig plan, som du också skriver, vilken är känd och beslutad så ska det heller inte behöva bli kontrovers mellan förbund och “ambitiösa” föräldrar. Det verkar trots allt som om andelen (över) “ambitiösa” föräldrar har ökat under de sista 15-20 åren och att det inslaget också skapar fel tongångar och sprider osämja. Men det kanske blir så om inte tydligheten och stringensen i beslutsfattandet är på plats.
Dock, tycker jag, är det märkligt att det bara är på herrsidan det har klappat ihop, varför har inte damerna gått samma väg? Det är trots allt samma förbund ? Så som det ser ut så är det herrsidan som behöver “omstartas” men det behöver säkert förankras inom förbundet för att det ska fungera.
Bra att Du är engagerad Jonas!
Det råder ingen tvivlan att omstart behövs men det räcker inte. Det behövs en total utbyte av ”hårdvara” ända ner på mikronivå, en respekt för atleten som individ inte disrespekt och sellektivt nedbrytande baserat på subjektiva uppfattninga vad som är en bra typ av människa och inte bra.. Det faller i sin orimlighet att skidförbundet ska bedriva parallellverksamhet till gymnasierna med högst subjektiva uttagningar. Det kan kan inte vara färgen på jackan som bestämmer vem som får köra en EC det måste vara en kvalande klockan som avgör. Att vara i en finansierad verksamhet med inriktning WC, VM och OS kräver att atleten har tillräckligt goda baskunskaper och basträning. Har man inte presterat på den nivån i ett lag med +5 år i verksamheten behövs något helt annat. Det är inte rimligt att ett landslag ska bedriva skolningsverksamhet. Den gymnasiala verksamheten måste ta ett större ansvar, den postgymnasiala verksamheten måste finnas där för att slutföra vägen mot WC och OS resultat. Ser fram emot den kommande Alpina chefen då det står tydligt att förändring ska och bör ske kan näppeligen inte denna personen ha ett förflutet i verksamheten. Ränderna går aldrig ur en Zebra.