Länge behandlades Stöten i Sälen som kusinen från landet, den fula ankungen som ingen ville kännas vid. Kanske berodde det på att Stöten inledningsvis ägdes till lika delar av staten via domänverket och Malungs kommun. En konstellation som konkurrerar via skattesedeln med det privata näringslivet har svårt att få gillande.

___

Initiativtagare till Stötens tillkomst var herrarna Bertil Lind som drev Lindvallen och Torsten Widing som drev Högfjällshotellet. Trots att Ingemar Stenmark ännu inte slagit igenom såg bägge behovet av bättre skidåkning än vad som kunde erbjudas i deras befintliga anläggningar.

Politikerna i Malung var nog också sugna på att svara upp mot grannkommunen Älvdalen som satsade stort på Idrefjäll. Även dessa investeringar gjordes i mångt och mycket med skattemedel, helt i dåtidens anda.

En ny skidanläggning ser dagens ljus på Granfjällsstöten

Övriga näringsidkare i Sälen fick ett brev tillsänt från kommunhuset den 2:a Februari 1972, med ett erbjudande att köpa in sig i det som skulle bli Stötens driftsbolag. Svarstiden var satt till 10 dagar. Tre veckor senare, den 1:a mars skulle pengarna in.

50 000kr (motsvarar ca 450 000kr i dagens penningvärde). Det var ett upplägg som uppfattades som en inbjudan med armbågen av många, så det blev inget av med den ägarspridningen.

___

Redan från det att första liften invigdes på 1976 så erbjöd Stöten både fallhöjd och åkning som dom andra Sälen-anläggningarna bara kunde drömma om. Men bara bra skidåkning räckte inte, den vana Sälenresenären höll sig kvar i stråket mellan Lindvallen och Hundfjället.

Granfjällsstöten, en backe som gjord för tävling

1983 var första gången jag var i granfjällsstöten. Då var det ungdoms SM som lockade och tävlingsbacken Älvan är den samma nu som då. Jag minns speciellt störtloppet som fartfyllt och tekniskt.

Det var för övrigt på den tävlingen jag träffade Patrik Järbyn för första gången. Utöver ett par liftar och en värmestuga så fanns en enkel stugby.

Året därpå var jag där igen för SM i störtlopp.

När jag några år senare började som resande säljare i sportbranchen så var Stöten i Sälen inget man snackade om. I slutet av 80-talet var det Tandådalen, Högis och Sälenstugan som gällde.

Stöten gjorde sina försök att höras i bruset. 1984 anställdes den dåvarande förbundskaptenen Lasse Kjällberg som VD. Under hans vakt växte Stöten, anläggningen stod till och med som värd för herrarnas Världscup i slalom 1990. Alberto Tomba vann.

Oturligt för Stöten

Oturligt för Stöten så hade Ingemar Stenmark lagt av efter säsongen 88/89. 1990 gjorde Världscupen en stor Skandinavienturné och besökte hela sju orter, varav fyra i Sverige. Stötens arrangemang försvann i mängden och i historieskrivningarna så står inte ens Stöten angivet, bara Sälen.

När Sälenstjärnan flyttade den årliga skidtesten till Lindvallen i början på 90-talet så flyttades även fokuset i Sälen till Lindvallen. Sedan expanderade Sälens yngsta anläggning Kläppen i snabb takt.

Tandådalen utan Gerremo’s föll snabbt ut ur skidsveriges finrum, Lasse Kjällberg gick vidare till nya uppdrag. Stöten som nu hamnade ännu längre bort från händelsernas centrum var det återigen ingen som snackade om.

Kusinen från landet låg där lite avsides utan bullrig afterski eller potent skishop. Stöten var danskarnas och Sälensäsongarnas egen lilla hemlighet.

Dit åkte man över dagen när man var ledig för att åka lite riktig skidåkning. Efter att jag slutat som säljare i sportbranschen 1997, har jag inte haft någon anledning att åka till Stöten igen. Förrän nu.

Stöten, är det verkligen en riktig skidresort?

På senare år har jag läst flera artiklar skrivna av kollegorna i skidmagasinbranschen om Stöten i Sälen. Dom hissar anläggningen till skyarna i olika reportage och listor. Exempelvis Freeride.se “Sveriges bästa pist” eller Åka skidor “Stöten – bäst i klassen”.

I den självpåtagna rollen som skidjournalist blir jag ju nyfiken. Stöten i Sälen? Vet dom något som inte jag vet? Har dom slagit sig? Eller är dom bara lika duktiga skidåkare som en skånsk skidlärare hos skistar? I huvudet ekar den slitna klyschan “Öva i Sälen, åk i Åre” Jag vet, jag är full av fördomar, jobbar på dom.

Jag kontaktar Stöten för att höra om dom är intresserade av ett besök av Skitrotter?

Det var dom.

Tre dagar efter att jag skickat mitt mail så anlände delar av redaktionen till Stöten. kl 10.00 på förmiddagen torsdagen den 30:e januari rullar vi in på parkeringen. Inledningen av vintern har som alla vet varit jobbig vädermässigt med plusgrader och regn om vartannat.

Den här dagen var det annorlunda, gnistrande vitt med nysnö på backen.

Det såg riktigt bra ut.

På förmiddagen hade vi en guide inbokad, My från Stötens PR avdelning. Tur var det, för när vi checkat ut liftkort, fått på oss skidorna och glidit ner till soltorget och den första liften för dagen Så var det full liftkö. Busslaster med danskar på skollov har just klivit ut i backen.

Sälens längsta lift och backe

Sexstolsliften Vargy skryter med att vara Sälens längsta och snabbaste. Hela området kring soltorget känns modernt och välplanerat. Väl uppe på toppen så får vi chansen att prova Sälens längsta backe; Mormors Störtlopp, en 3060 meter lång grön historia.

Jag försökte bita ihop. Att sakta glida ner för grön transport i knapp styrfart var ju inte det jag hade sett framför mig i bilen på väg dit. Målet var Älvan och att återuppleva gamla minnen från 1983.

Mormors störtlopp visade sig faktiskt vara en rätt trevlig upplevelse, många små vågor på vägen ner. Dessutom sken solen. Hela spåret snirklar sig fram i en gles fjällnära tallskog. MYYS. Åket gav en bra överblick över den östra delen av anläggningen. Det fick duga som uppvärmning.

___

Upp igen med samma lift ett par gånger för att mata oss igenom backarna i den östra delen av berget. Den här delen av Stöten är ett familjeparadis. Gott om nybörjare i backen men ändå utrymme nog för att lägga lite carvingsvängar, cruising-style.

Systematiskt guidar My oss igenom backarna från öster till väster. När vi är klara med dom gröna och blå backarna som nås via Vargyliften, var det dags för att ta oss tillbaka till Stötentorget där vi började dagen. För att ta nästa stollift WC-Express upp i det centrala massivet.

Här ändrar berget karaktär och bjuder på lite riktig skidåkning, röda och svarta backar. Huvudbacken “World-Cup” har fått sitt namn efter den enda gång Sälenfjällen stått värd för en WC-tävling i slalom 1990. En bred historia mitt i hjärtat av Stöten.

Backen börjar precis som nästa alla andra backar i liftsytemet högst upp på kalfjället. (Granfjällsstöten är faktiskt ett kalfjäll).

World-Cup har alla färger i sitt register, den börjar svart, riktigt svart faktiskt. Efter en tredjedel övergår backen i rött för att sedan flacka ut från blå till grön sista biten.

Backen ser rätt ordinär ut på avstånd men när du väl börjar åka så kommer du uppleva en del ganska skarpa kanter som kräver att du är med på noterna, speciellt om du har bestämt dig för att ta backen i carvande storslalomsvängar. Backarna runt WC-Express håller högsta Sverige klass helt klart.

Efter att ha åkt alla backarna runt WC-Express var det äntligen dags för att ta oss till området vi kommit för, Älvan. Detta är den äldsta delen av Stöten och enligt förståsigpåare platsen där vi ska hitta Sveriges bästa skidbacke.

Jag vill påstå att jag har ett bra minne, och absolut minns jag tävlingsbacken i Stöten som en bra backe även om det var 40 år sedan jag åkte den senast, men Sveriges bästa backe?

___

Älvan nås från toppen av WC-Express. Det är också därifrån du får Stötens (och Sälens) högsta fallhöjd. Topp till botten 398 meter* skryts det med. Jag glider fram över krönet.

Första delen är brant och redan efter ett par svängar kommer en kant, sedan svänger backen och flackar ut. Sedan en kant till, och så svänger det igen. Första åket ger ett leende på läpparna, minnen från 1983 kommer fram ur bakhuvudet.

Journalist som nu jag är, faktagranskar jag backen via internationella skidförbundets F.I.S homologeringssystem och konstaterar; Start till mål 336 meter vertical drop.

Backen är ju skitrolig. Vägen upp till toppen kräver två släpliftar efter varandra vilket bidrar till känslan att den är lång och brant. Ett åk till. Andra åket upplevs fortfarande lika brant i början, men sedan blir den snällare.

På pistkartan är backen svart hela vägen, men är den verkligen det på riktigt? Är detta Sveriges bästa pist? Jag får lov att återkomma i ämnet i en annan artikel.

Efter två åk i Älvan så är det dags för lunch på Torstens. Det är Stötens nyaste etablissemang som ligger i Stöten Ski Lodge på Soltorget. Vi har ett bokat bord vilket är tur för krogen är populär. Menyn och miljön utlovar hög standard och maten som serveras oss är utmärkt.

Vi kunde båda konstatera att det är klasskillnad mot dom backrestauranger vi upplevt i Norge den senaste månaden. Torsten föll oss i smaken helt enkelt.

___

Efter lunch får vi klara oss själva vilket är ok då liftköerna klingat av. Danskarna har spridits ut i systemet. Vi tar först ett tar ett par åk till i Vargy för att repetera morgonens upplevelser. Dom blåa backarna är faktiskt riktigt trevliga om man vill cruisa runt efter en stadig lunch.

Men Älvan lockar oss igen. Vi kryssar bort till WC-Express. Väl uppe på toppen bestämmer vi oss för att ta Näcken ner. Det är en backe som först går parallellt med Älvan för att sedan växla över till andra sidan liften för att åter möta Älvan i botten.

På pistkartan är den första tredjedelen lika svart som Älvan för att sedan bli röd resten av sträckan. Vi tar flera åk i Näcken, och kör omväxlande i den och i Älvan till benen börja surna. Det visar sig att Näcken är minst lika rolig som Älvan.

I den här delen av Stöten är det knappt några skidåkare alls. Troligtvis är backarna för svåra för den stora målgruppen, barnfamiljer och danskar. Tur för oss, för backarna runt dom båda släpliftarna håller hela eftermiddagen. Dom blir varken uppkörda eller isiga.

Vi har drömföre hela eftermiddagen. Vid 15-tiden har vi fått nog och glider ner till Stötentorget och Stöten Ski Hotel som är vårt hem för natten. Det pågår afterski på Brasseriet men det struntar vi i. I stället så tar vi med oss badkläderna och går över backen till Vattufjäll, Stötens eget aktivitetshus med SPA, bad och bowling.

Badet är inte jättestort men väldigt fint och lugnt för stunden. Hur skönt är det inte att lägga sig i en bubbelpool efter en heldags skidåkning?

___

Efter bad och bastu så väntade middag på Brasseriet. Detta är Stötens hjärta, här serveras frukost, lunch, middag och allt annat. Tusentals måltider om dagen.

Vi som har bokat al’a carte möts av en busslast danska ungdomar på väg att avsluta sin tacobuffé och sorlet lugnar ned sig. Vi förvånas över hur bra maten är även här.

Efter middagen tar vi en promenad bort till Stöten Mountain Lodge, det enda panget som inte ägs av anläggningen själva.

Atmosfären visade sig vara lite lugnare och mer vuxen än på Brasseriet. Vi tar en kvällsdrink innan vi går tillbaka till vårt hotell. Planen är att testa Stötens morgonskidåkning som kör igång redan kl 07.30 så vi kom att somna sött.

Halv åtta i Älvan

Vi kliver upp kl 07.00 och rakt ut i liften som drar igång skidåkningen i dom belysta backarna runt WC-Express. Till vår besvikelse kör man inte stolliften utan vi blir hänvisad till släpliften som går parallellt upp till toppen. I liften upp är det främst anläggningens skidlärare och andra säsongare, folk som kan åka skidor mao.

Tempot visar sig betydligt lugnare än storebror Åres åtta i åttan. Nackdelen med att det bara är den långsamma släpliften som går visar sig bli en fördel när det väl är dags för att släppa på utför.

Backen är i det närmaste tom och morgonåken är riktigt fina. Efter en och en halv timmes åkning glider vi in på Brasseriet för en stadig hotellfrukost. Efter frukost checkar vi ut från hotellrummet men sätter på oss skidorna igen för att ta några sista åk borta i Älvan och Näcken.

Vi är eniga, morgonåkningen i Stöten med ski-in frukost på hotellet är bland det bästa man kan få uppleva av piståkning i Sverige.

___

Efter ett intensivt skiddygn i Stöten sätter vi oss i bilen. På väg hem konstaterar vi att Stöten har vuxit om alla andra anläggningar i Sälen.

Backarna, backrestaurangerna och kvällsrestaurangerna, tillsammans med läge på hotell och övrigt utbud, Stöten ger mersmak. Det finns alternativ nog för en helg eller kortvecka även för erfarna skidresenärer och par.

Hit kan vi lätt åka igen, ta med oss ett par kompisar och spendera ett par nätter, åka skidor och äta god mat. Stöten är inte Åre, men står sig väl emot alla andra skidorter i Sverige. Jag är både förvånad och överraskad. Öva i Åre, åk i Stöten.