Ska vi få ordning på Svensk alpin skidåkning igen så måste vi börja med att bygga om från grunden. Vi måste göra alpin skidåkning attraktivt i utövarens ögon och vi måste ge åkaren rätt förutsättningar att lyckas på alla nivåer. Barnidrott, ett känsligt ämne. Nästan så att det är förbjudet att röra vid. Men Skitrotter vågar sticka ut hakan. Här kommer några förslag avseende barn och ungdomsverksamheten.
Detta är en krönika som innehåller redaktörens egna åsikter, varning för stötande innehåll.
Det här är den andra krönikan i en serie krönikor med tips och förslag på hur vi ska få Svensk Alpin skidåkning på banan igen. Missade du den första delen så hittar du den i länken här! men först en liten snabbrepetition om vad vi pratar om nämligen:
Definitionen av Svensk alpin skidåkning
Alpin skidåkning som tävlingsidrott. En individuell sport med och av individer som utför individuella prestationer. Alpin skidåkning består av fyra grenar.
Röda och blå käppar, först ner vinner. Rå racing i sin renaste form. Alpin skidåkning går ut på att ta sig ner för berget, snabbast av alla i ett tvingande spår, och på tid. Det finns många andra alternativa skidgrenar för den som bara vill åka skidor och vara med och leka i backen. Men det är inte dom företeelserna vi pratar om här.
Tips 1, höj statusen på tränarutbildningen
Idag kan alla som vill gå alla tre stegen i svensk alpin tränarutbildning SATU. Det krävs ingen som helst egen erfarenhet från alpin tävlingsskidåkning. Redan efter steg 1 så har du mandat att träna barn i alpin skidåkning upp till 10 år. Det är den åldern då barns inlärningsförmåga är som bäst och snabbast.
Efter steg två anses du lämpad att ta hand om Sveriges alpina framtid upp till U14 år. Och efter genomgången steg 3 kurs så är du redo att utbilda åkare på skidgymnasium, landslag eller rent av utbilda andra i tränarkonsten.
Kravlösheten av egen alpin bakgrund visar sig sedan hos många av landets tränare och ledare som verkar sakna fulla förmågan att förstå och förmedla skidåkningens grunder till våra åkare. I alla fall sett till det skrala resultatet.
Åkare som inte utvecklas på grund av tränares oförmåga kommer snart att sluta med alpin skidåkning.
Kanske fortsätter åkaren med utförsåkning i annan form men är förlorad till rött/blått. Helt enkelt därför att det inte är kul att åka rött/blått om du inte utvecklas i din skidåkning.
Vi måste våga vara bättre och höja ribban på alla tränarnivåer
Mitt förslag är att likt golf kräva en grundnivå för att få gå tränarutbildningen. Där krävs för att få gå utbildning till tränarassistent ett högsta spelhandikapp 7.
För att få gå den högre tränarutbildningen och bli PGA Pro så krävs att du kan visa upp tre tävlingsresultat med högst ett resultat +7 mot banans par, samt att man vid ansökningstillfället har ett spelhandikapp på högst +5.
Det är inga jättehöga krav
Men det är ändå ett grundkrav, som visar på att du har förståelse och kunskap om hur du spelar golf på tävlingsnivå. Vilken amatörgolfare som helst får inte bli golftränare.
Det kan översättas till alpint med exempelvis följande:
För att få gå SATU steg ett så behöver du ha tävlat på F.I.S nivå. För att få utbilda dig i steg 2 + 3 så behöver du ha startat på SM eller på F.I.S nivå utanför landet.
Inte heller det jättehöga krav
Men ändå ett grundkrav som visar på att du har förståelse och kunskap om hur man tar sig ned för en tävlingsbacke. Alla som har gått på ett skidgymnasium klarar det kravet.
Ett sådant grundkrav skulle höja kunskapen och statusen på våra tränare. Vissa kommer att hävda att vi skulle få brist på tränare med ett sådant upplägg.
Det löser vi!
Inför steg 1 till 3 som en obligatorisk del av skidgymnasieutbildningen. Inför ett fjärde steg för åkare som drar in årorna redan under gymnasietiden.
Denna högre utbildning utförs främst genom praktik under sista gymnasieåret där dom istället för egen träning kliver in som hjälptränare för sina skolkamrater.
Åkarna på skidgymnasiet kommer att få bättre insikt i sin egen teknik, och dom som lägger av under gymnasietiden är färdiga att axla en tränarroll.
Det ger fler kompetenta steg 3 utbildade tränare årligen än vi får fram idag, och duktigare senioråkare på köpet.
För dom som inte är kvalificerade att gå tränarutbildningen men ändå vill engagera sig i sporten så skall det finnas en alpin ledarutbildning att gå i tre steg. Där kan vi få fram tävlingsledare, administratörer och dylikt, men det är två separata utbildningar.
Tips 2, skapa bättre förberedda åkare till skidgymnasium
Den av förbundet framtagna utvecklingstrappan visar på bristande förståelse för vad som krävs.
Svenska åkare tränas idag från barnsben i att ha en instabil grundposition för att det är snabbt i enkla svenska backar, Idag ser vi åkare på högsta landslagsnivå som oavsett terräng initierar sväng med bakvikt och den svagaste vinkeln (knäsväng).
Snabbt i Hassela, men det håller inte i Wengen. Det här är också en förklaring varför Sverige hänger med hyfsat i lagtävlingar på internationella mästerskap. Dessa event avgörs oftast i enklare tävlingshang och i banor som passar Svenskarna. Jag kommer att utveckla detta resonemang i nästa krönika.
Svenska barn och ungdomar inom alpint behöver från första dagen tränas i att ha rätt grundposition, ett starkt och stabilt utgångsläge är grunden för att lyckas som senior.
I utvecklingstrappan på U16 nivå beskrivs förmågan att anpassa åkningen till terräng och snöförhållanden och andra förutsättningar ska finnas på plats. Det är något som kräver att grundpositionen finns i ryggmärgen.
Utvecklingstrappan måste ses över
och anpassas till omvärlden och verkligheten. Trappstegen är för långsam, det man enligt trappan ska klara som junior borde vara elementärt redan för en skidåkare i yngre tonåren.
En del saker i trappan är rent löjliga; “åka och hoppa i ett störtloppshopp och landa med kontroll” det är en färdighet som enligt Svenska skidförbundet skall vara på plats först i junioråldern. Inte konstigt att vi har 0 startande herrar i störtlopp på junior-VM.
När andra skidåkare har gjort dubbel bakåt i svarta linjen i parken sedan 12-års åldern skall alpinister lära sig ljushopp när dom är 17-18 år. “åka och hoppa i ett störtloppshopp och landa med kontroll” det är en färdighet åkarna kan ha med sig från U12, bara som ett exempel.
Det går utmärkt att träna störtloppshopp i alla hemmabackar bara det finns snö, det går att göra med storslalomskidorna på så det behövs inte ens störtloppsskidor, men det krävs att åkarna har en stark och stabil grundposition för att klara av övningen.
Innebär det här att yngre barn måste träna mer, och mer bana?
Inte alls.
Barnen behöver bara bättre träning och bättre tränare.
Tränare som både förstår vad det handlar om, har förmågan att se individen och förmågan att förmedla vad som behöver utvecklas för att åkaren skall komma rätt.
Ett barn med rätt grundposition kommer att utvecklas ju mer det åker skidor, fritt och styrt.
Man undrar om utvecklingstrappan är framtagen av skolverket eller av en organisation som vill bli bäst i världen?
Tips 3, se över rikstränarens uppgift
Rikstränarens arbetsbeskrivning liknar idag mer en diversehandlares, än en resurs för att stärka Svensk alpin skidåkning. Det måste styras upp och koncentreras på en huvuduppgift.
Har vi en rikstränare, så borde dennes enda uppgift vara att besöka landets alla klubbar, varv på varv. Följa upp klubbtränarna och se till att barn och ungdomsåkarnas teknikutveckling följer den röda tekniktråd som borde finnas.
Rikstränaren skall se till att klubbarna bedriver den fysträning som krävs för att ungdomsåkarna ska klara den träning som erbjuds när dom kommer till ett skidgymnasium.
Rikstränarens roll är kanske den viktigaste och mest avgörande för att vi långsiktigt ska lyckas få Sverige på fötter igen som alpin nation.
Rikstränaren måste därför ha gedigen egen erfarenhet på högsta nivå både som aktiv och som tränare. Denna tjänst kräver både erfarenhet, kunskap och passion för alpin tävlingsidrott.
Tips 4, ungdomstävlingar på riktigt
Nuvarande system att tillåta ungdomstävlingar U-10 endast på klubbnivå/distrikt urholkar intresset för ungdomarna att välja alpint. Extra hårt drabbar detta klubbar på landsbygden där det finns något enstaka barn i var ålderskull. Alpin skidåkning är en familjeangelägenhet och oftast åker alla barn i familjen skidor och där behövs tävlingarna i olika åldersklasser samlas på samma ställe för att minska kostnaderna.
Att enbart tävla mot sina klasskompisar är inte stimulerande. Det är en bidragande orsak till att andra sporter blir intressantare för den som gillar tävlingsidrott. Det fungerar utmärkt att köra U-10 SM i skicross men ajabaja om något sådan sker i alpint. Varför?
Som ett exempel så får Åre S.L.K’s fotbollslag U-12 år åka till Göteborg och spela internationell fotbollsturnering, men samma ungdomar tävlar i princip bara mot sina egna kompisar hemma i distriktet och regionen när det gäller alpint.
Vad tror ni att ungdomarna i Åre S.L.K ser fram emot mest? ytterligare ett skidrace i Hamrebacken mot klasskompisarna, eller att åka med klasskompisarna till Göteborg och spela fotboll mot ungdomar från hela världen? Alpin skidåkning är kul och vårt erbjudande måste vara attraktivt i det idrottsutbud som finns idag.
Ett par rikstäckande tävlingar behövs redan i U-10 där alpina barn lär känna andra alpina barn. Det är inte att hetsa, det är skidkultur. Guldhjälmen och Kalle Anka trofén är lysande exempel på tävlingar historiskt vilka har skapat vänner och lärande för livet, redan i tidig ålder. Många av dessa har sedan blivit så kallade “ambitiösa föräldrar”. Det är dom som utgör ryggraden i alpin skidåkning. Minska antalet distriktstävlingar till förmån för större samlingar på nationell nivå.
Ja det var bättre förr.
Tips 5, skapa mer mångsidiga skidåkare
Etablera en rikstäckande ungdomstour U15 och U16 likt AET*. En tour där alla fyra grenar ingår och är lika mycket värda. I stället för USM kval kör två tävlingar i varje gren på denna tour, två slalom, två storslalom, två störtlopp och två Super-G.
Slutresultaten leder till en ranking som kan användas vid uttagning till skidgymnasium. Jag återkommer till det i nästa krönika.
**Alpine Elite Tour
Det betyder inte att vi ska tävla mer i ungdomsåren, tvärtom. Men vi ska tävla bättre.
Du är inte för ung att tävla internationellt någon enstaka gång när du är 15 eller 16 år. Att vi som enda alpin nation i någon sorts missriktad WOKE idé undanhåller våra åkare från att delta i dessa tävlingar utomlands, gör bara att vi tappar åkare till andra, för ungdomarna mer intressanta sporter.
Svenska skidförbundet skickade inga alpina skidåkare till ungdoms OS i år, ändå var Sveriges bästa 15-åring i alpint på plats och representerade Sverige i fel sport. Nova Stålnacke packade väskan för sista gången på skidgymnasiet i höstas, valde bort alpin skidåkning till förmån för hockey.
Den nykläckta världsstjärnan Emma Aicher har valt att tävla för Tyskland istället för Sverige, trots att hon är född i Sverige och skolad i en av Sveriges bästa klubbar, Sundsvall.
Svenska skidförbundet har misslyckats att förvalta sina talanger och vara attraktiva nog.
Det håller inte
Vi behöver skapa fler alpina ambassadörer inte färre.
Skicka åkare på dom internationella ungdomstävlingarna, fyll alla startplatser och använd den föreslagna ungdomstouren som uttagningstävlingar. Dom kommer hem till klubben med erfarenheter och mål som yngre åkare kan se upp till och försöka nå.
Det här är andra krönikan i en serie om hur vi kan omstarta Svensk alpin skidåkning. Den första hittar du i länken här! Håller du med eller håller du emot? kommentera gärna nedan eller skicka ett PM till redaktören på Facebook om du vill vara anonym.
Nästa krönika kommer handla om hur vi startar om Junioråldern och landslaget. Teckna dig för vårt nyhetsbrev så missar du inget.
Subscribe to our newsletter!
